Sida 503
Skriftens och skrifkonstens historia
RUNSKRIFTEN.
503
för de flesta germanimed sådana runor icke
der århundradena närmast e. Kr. brukliga runraden eller, som man stundom, ehuru mindre riktigt, säger, »runalfabetet». Dessa runor plägar man nu kalla de äldre, till skilnad från de yngre, som begagnades i norden under hednatidens sista århundraden och i början af den kristna tiden.
I norden finnas äfven flera stenar ristade med dessa äldre runor. En sådan runsten, hvilken förr stått vid Möjebro i Hageby socken, Upland, är afbildad här nedan (fig. 477). Stenen är nu rest vid Hageby prestgård. Nederst ses en beväpnad man till häst och deröfver en i två räta linier afdelad inskrift, som skall läsas från höger till venster. Denna afvikelse från det nu brukliga sättet förekommer äfven på några andra inskrifter med de äldre runorna, men icke på dem alla.
De äldre runorna synas ha varit gemensamma -ska stammar, och man har också funnit inskrifter blott i de skandinaviska länderna, utan äfven i Tyskland, i Valakiet, der gotiska stammar fordom bott, i burgundernas land samt i England. I sist nämda land, dit runorna komfflo med de omkring år 450 dit inflyttade angelsachserna, äro runinskrifter i stort antal bevarade. Runraden, foga afvikande från dem på Vadstenabrakteatet, finnes äfven på en förgyld silfverbrosch från Charnay i Bourgogne och på en dolk från Thames vid London. De s. k. »angelsachsiska» och »tyska» runorna äro sålunda i hufvudsaken de samma som de äldre nordiska.
För den bibelöfversättning, som biskop Ulfilas i senare hälften af 4:e århundradet utarbetade åt goterna vid Donau, användes ett särskildt alfabet, som afviker både från det grekiskt-latinska och från runorna, men likväl erinrar om dem. Den dyrbaraste handskriften af Ulfilas' verk är den verldsbekanta codex argenteus i Upsala universitetsbibliotek.
De yngre runorna förekomma i synnerhet på en stor mängd stenar i norden, resta eller ristade till minne af aflidna anhöriga. Omkring 2000 sådana runstenar äro ännu kända från Sverige; de flesta finnas i landskapen kring Mälaren. Flertalet af dessa inskrifter tillhör den tid, då hedendom och kristendom kämpade med hvarandra om herraväldet i Svitiod. Dessa run-
Fig. 477. Eunsten med äldre runor. Möjebro. Upland.
Källa: Internet Archive ·
