Sida 388
Vägar
388
VÄGAR.
Årtusenden förgingo innan menskligheten kom sig för att genom ordentliga vägar underlätta samfärdseln. Under sin barndom nöjde sig folken med den genom urskogen ledande gångstigen, liksom en enkel flotte eller den till en kanot urhålkade trädstammen var dem nog när det gälde att transportera sig på floderna. Men sedan menniskan lärt sig använda hästen och mulåsnan, blef gångstigen klöfjestig, och sedan hon lärt sig inse nyttan af
hjulet och dermed tagit det första steget i vagnmakeriet, utbildade sig klöfjestigarna mycket snart till körvägar.
Äfven dessa sträckte sig länge ej utöfver sin ursprungliga bestämmelse: att underhålla den nödtorftigaste förbindelsen mellan gård och Mg. 417. Genomskärning af en etrurisk landsväg gård eller mellan den ena orten och
dess närmaste granne. Då statbildningen börjat och i följd deraf krig och handel allt mera förde menuiskorna långt utom gränserna för deras hemorter, då med landtbrukets förbättring det stigande jordvärdet inskränkte det ännu på Ungarns pusstor och Sydamerikas
Fig. 418. Yia appia vid Rom.
pampas brukliga sättet att färdas tvärs öfver åkrar och ängar, måste snart från statens sida någonting göras för underhållet af de allt lifligare befarna körvägarna, och ordentliga landsvägar uppkommo. Först voro dessa ej annorlunda beskaffade än dem vi ännu i dag anträffa i föga civiliserade länder. Handeln och samfärdseln nöjde sig dock ej länge dermed, och sålunda
Källa: Internet Archive ·
