Sida 504
Skriftens och skrifkonstens historia
504
SKRIFTENS OCH SKRIFKONSTENS HISTORIA.
stenar i mellersta Sverige skilja sig från de äldre inskrifterna icke blott genom runornas form och betydelse, utan äfven derigenom, att skriften nästan aldrig går i räta parallela rader, utan antingen följer stenens kanter eller den ormslinga, som vanligen är ristad på honom. Inskriften läses alltid från venster till höger, såsom vår nu brukliga skrift. En sådan runsten är afbildad på sid. 297 (fig. 340), en annan ses här nedan (fig. 478). Den förra står vid Målhammar i Björksta socken, Yestmanland, och inskriften, som
börjar nedtill på midten, lyder på nu brukligt språk: »Hikulf lät göra märken dessa åt Knut fader sin och Gudlög syster hans. Bale ritade stenen.» Utanför slingorna läses dessutom : »Bale. Knut». Bale är en berömd runristare, som lefde samtidigt med kristendomens införande i Sverige och ristat en mängd stenar, i synnerhet i Upland.
Den sten, som är afbildad i fig. 478, står vid Viggby i Lillkyrka socken, Upland. Inskriften, som äfven här börjar midt på nedersta raden, betyder: »Brune lät resa och rista sten denna efter Gudfast, fader Brunes, och Arnvi efter bonde (d. ä. make) sin.»
Ordet runa synes egentligen betyda hemlighet, och det betraktades äfven säkert länge som en underbar hemlighet, huru man kunde* genom dessa enkla tecken meddela en annan sina tankar. Det låg då äfven nära till hands att tillägga runorna en hemlighetsfull, magisk kraft; också omtalas ej sällan ett sådant bruk af runorna. I Eddan läsa vi t. ex. följanderåd, gifvet åt Sigurd Fafnesbane:
Fig. 478. Runsten med yngre runor. c °
"Viggby. Upland.
Segerrunor skall du rista, Om du vill seger få, Rista dem på svärdets fäste. Andra riste du på klingan Och namne tvefaldt Tyr.
Stormrunor skall du rista, Om du vill bergadt hafva Skepp i brännings brus. A stäfven skall du rista dem Och å rodrets blad. Ar med eld du bränne. Det rlns ej sådan bränning Eller så mörkblå böljor, Att du ej räddad blifver.
Källa: Internet Archive ·
