Sida 613
Träsnidarkonsten
KONSTENS TEKNIK.
613
Fig. 542. Tonstickeln.
Fig, 543. Handgreppet vid skärning i trä.
ningar företrädet, då handen kan röra sig friare och ej behöfver ängsligt följa hvarje ritadt streck. Skall ett redan befintligt aftryck kopieras, och ligger det ej så synnerlig makt uppå, att bladet bibehålles fullkomligt rent, behöfves alls ingen teckning, ty man kan i detta fall på kemisk väg taga ett öf ver tryck af bladet på stocken. En stor lättnad i hans arbete har foto gr af in gifvit träsnidaren. En del fotografer förstå att så väl efter naturen som efter kopior, och i det senare fallet i huru stor eller liten skala som helst, på trästocken öfverföra de bilder, som skola skäras; men härtill fordras en xylograf, som ej blott är skicklig i sitt fack, utan äfven har artistisk bildning, då fotografierna alltid måste upphjelpas med blyertsen eller penseln och den fotografin gerna vidlådande sträfheten måste undvikas, om man vill åstadkomma en ögat tilltalande bild. Träsnidarens sticklar äro af flera slag. Spetsstickeln är ett fyra tum långt stål med mer eller mindre spetsig vinkel, utmärkande gröfre eller finare sticklar. Tonstickeln (fig. 542) har en trubbig form, och dess större eller mindre tjocklek nedtill visar den bredd, som ett snitt med en sådan skall erhålla. En sats tonsticklar innehåller tolf nummer, alla med olika bredd. Vid de finaste arbetena måste konstnären, såsom fig. 544 utvisar, taga en lup till hjelp. Trästycket, som skall bearbetas, lägges af de flesta träsnidare på en med sand fyld skinndyna, der det lätt låter vända och vrida sig i alla riktningar (fig. 543). Andra begagna på olika sätt inrättade ramar, hvari stocken inskrufvas eller fastkilas. För att skona teckningen spänner träsnidaren öfver bildytan papper, hvaraf han, allt efter som arbetet fortskrider, bortrifver stycke efter stycke. Har ett parti misslyckats för träsnidaren, måste han utborra eller utmejsla det felaktiga och insätta en ny träbit i stället; detta är dock förbundet med stor svårighet och mången gång omöjligt; ej sällan händer äfven, att naturliga fel i träet göra ett sådant förfarande redan i början nödvändigt. Fördjupandet af större, ja, till och med temligen smala hvita partier åstad-
Fig. 544. En träsnidare arbetande med begagnande af lupen.
Källa: Internet Archive ·
