Tillbaka Read Runeberg

Uppfinningarnas bok: Del 1 (av 7) Den menskliga utvecklingens gång och medel

Originalsida 232
Originalsida 232
Originalsida 232
Originalsida 233
232–233

Sida 232

232

BYGNADSKONSTEX OCH DE TEKNISKA KONSTERNA.

vigtigaste arkitektoniska delen, och särskildt kapitalet samt det öfver det samma anbragta bjelklagsparti, som närmast mottog den ofvanpå hvilande bördan. Fig. 220 visar temligen tydligt denna förändring, om man jemför det här framstälda kapitalet med det romerska, hvilket det i sin hufvudform i öfrigt liknar. Från kolonnerna utbredde sig dessa förändringar så småningom /öfver hela den arkitektoniska stommen, hvilken det oaktadt bibehöll många romerska reminiscenser. Fig. 222 kan tjena som prof på det nya bygnadssättet, hvilket infördes i Tyskland genom Pipin. Hon framställer en nu som förhall till klostret Lorsch tjenande bygnad, hvilken förmodligen ursprungligen varit ett grafkapell och är uppförd omkring år 774. Afven till England utbredde sig denna stil och heter der ännu den angelsachsiska. En föreställning om dess visserligen här och der något råa former ger tornet till Earls-Barton-kyrkan (fig. 223). Under denna stils period, hvilken man kan förlägga ungefär mellan 500 och 1000 e. Kr. och som hufvudsakligen sträckte sitt välde öfver vestra Tyskland, Frankrike och Eng-

Fig. 222. Förhall till klostret Lorsch.

Fig. 2 2 B. Tornet till Earls-Bartonkyrkan.

land, hade nämligen uppstått ett nytt slags bygnader, klocktornen, h vilka visserligen redan förekommo i sjette århundradet/ men först under det nionde erhöllo en någorlunda arkitektonisk utbildning. De stodo clå alltid isolerade framför eller bredvid kyrkan. Fig. 224 är en afbildning af tornet vid kyrkan S:a Maria in Cosmedin i Rom.

Sjelfva kyrkans disposition ändrades blott småningom. Basilikans form qvarstod i hufvudsak, mellanskeppet bibehöll sitt bjelktak, sidoskeppen sina tunnhvalf, dock förekommo redan här och der korshvalf. Det i de gamla

Källa: Internet Archive ·