Sida 406
Jernvägen
406
VÄGAR.
en grå bergvägg, fläcktals bevuxen med låga buskar, der blickar en snötäckt bergtopp med sina fåror och klyftor långt ut öfver klippöknen. I ormvindlingar slingrar sig banan genom Schwarzadalen; vid Beyerbach viadukten går hon nämligen tillbaka till Eichkogel för att snart ännu en gång vända om och i en båge uppnå passhöjden. Har man hunnit de båda Adlitzgrabens branta dalklyftor, ser man framför sig skrofliga och vilda bergväggar, som, på tusen sätt söndersplittrade, höja sig nästan lodrätt öfver den smala gröna dalremsan. Banlinien följer nu i en starkt utsvängd båge dessa klippbranter, passerar derefter två väldiga viadukter af mer än 100 fots höjd, tills hon slutligen öfver en bergvägg tränger in i en 670 fot lång tunnel för att från den nedre Adlitzgraben komma in i den öfre. Banan har dock knapt öfvervunnit
Fig. 428. Viadukten öfver »Die kalte rinne» på Semmeringbanan.
dessa svårigheter, förr än nya ställa sig i hennes väg: nakna, förvittrande klippväggar med brant stupning, här och der genomskurna af djupa raviner, resa sig framför en. Bergartens lösa beskaffenhet i dessa väggar med sina sprickor och remnor lät befara, att stenen i följd af skakningen från de tungt belastade bantågen skulle med tiden allt mer lossna i sina fogar och slutligen rasa. Derför måste man här vid Weinzettelwand spränga vägen djupt in i klippväggen och stödja denna vägg med pelare och murar för att hindra henne att instörta, och tre rader af tunlar blefvo sålunda genom gallerier förenade till en enda lång hufvudtunnel.
På detta sätt flyger nu lokomotivet utmed bergväggen till Kalte rinne, vars klyftor det passerar på väldiga viadukter, som hvila på två öfver hvar-
Källa: Internet Archive ·
