Sida 482
Skriftens och skrifkonstens historia
482
SKRIFTENS OCH SKEIFKONSTENS HISTORIA.
I Mej i co och Peru hade man utvecklat denna knutskrift till ett konstrikt system. De nätartade snörflätorna innehöllo ofta hela skriftsystem, och berättelser, lagar, historiska urkunder m. m. blefvo på detta sätt bevarade undan glömskan. I stället för skrifvare begagnade de peruvianska myndigheterna knut bin dåre. Fig. 463 visar oss ett dylikt aktstycke, som svårligen någon af våra läsare skall lyckas uttyda.
Fig. 463. Fornperuviansk knutskrift.
Ett dylikt sätt att meddela sig med hvarandra begagna äfven nordamerikanska indianstammar. Vid underhandlingar om krig och fred, vid fördrag o. s. v. spelar vampumgördeln en stor rol. Af indianqvinnorna konstrikt förfärdigade af muslor och utsirade med allähanda figurer, skickas sådana band till andra stammar för att meddela dem önskningar, fordringar och vilkor. Längd, bredd och färg äro dervid af betydelse. De hvita gördlarna försäkra mottagaren om afsändarens välvilja och vänskap, de svarta förklara krig; försedda med rödt tecken och en bifogad tobaksrulle, uppfordra de en stam att deltaga i fälttåget. Dessa musleband förvaras af höfdingen sorgfälligt i en pung; de utgöra riksarkivet och berätta för efterkommande deras förfäders bedrifter.
Ännu i dag uppgöra indianska herdar på Cordillererna förteckningarna öfver sina hjordar i sådana knutnät, som de kalla quipus. Konsten att i
Källa: Internet Archive ·
