Sida 396
Jernvägen
396 VÄGAR.
fiken. Evans i Amerika samt Trewithik och Vivian i England bragte till stånd maskiner, med h vilka man mer eller mindre väl, om också med obetydlig hastighet, kunde färdas på vanliga vägar; men, i likhet med de flesta af sina efterföljare, kommo de ej längre än till de första försöken, och deras maskiner måste snart rymma fältet. Under de senaste åren har det dock lyckats att afhjelpa många af deras brister, och större delen af det grofva belägringsartilleri, som 1870 transporterades från Nanteuil till Paris på chaussen, framforslades af landsväaslokomotiv.
o ^
Är förgingo dock, innan den första jernvägen i nutidens mening kom till stånd; men redan mognade i tysthet mästaren, som skulle kalla honom till lifvet. I torftiga vilkor föddes 1781 i den lilla grufarbetarbyn Wylam vid Newcastle George Stephen son. Vi skola på ett annat ställe i denna bok i sammanhang med redogörelsen för hans största uppfinning, lokomotivet, berätta denna skapande andes högst intressanta lefnadsöden. Här nämna vi blott, att det var Stockton-Darlingtonbanan, på h vilken ånghästen först framilade. Äfven Liverpool-Manchesterbanan, skolan för alla senare jern vägsanläggningar, afsåg ursprungligen endast godstransport. Bolagsmännen förlorade ofta modet, men lokomotivets snillrike uppfinnare förmådde dem att hålla ut. Oupphörligt uppdöko dock nya svårigheter, som förstorades derigenom, att man ännu ej var tillräckligt förtrogen med dylika arbeten och måste skapa något alldeles nytt, om hvars åstadkommande de flesta förtviflade. På ett ställe måste man spränga sig igenom en bergkulle, på ett annat slå en bro Öfver en dalgång o. s. v., men den största svårigheten erbjödo dessa milslånga djupa moras, som ofta förekomma i norra England.
Banan var redan i det närmaste färdig, men ännu hade man ej bestämt sig för hvilken dragkraft som skulle användas. Man hade att välja mellan hästar, fasta ångmaskiner med draglinor och lokomotiv. Stephenson höll med orubblig seghet fast vid lokomotivet, men stod så godt som ensam om sin åsigt.
Ett af de förnämsta inkasten mot lokomotivet bestod deruti, att om man också ej ansåg svårt att med en ångmaskin sätta hjulen på en vagn i rörelse, man dock hyste den öfvertygelsen, att dessa hjul endast skulle svänga omkring på stället, men ej föra vagnen framåt på skenorna. Och lyckades det än på släta marken, menade man, måste dock denna rörelse vid den minsta stigning genast afstanna. Derför hade också de före Stephenson uppdykta förslagen rört sig med kuggstänger, kugghjul och dylikt, ja, man har från denna tid en modell, der vagnen framdrifves af fyra i sned riktning mot marken arbetande styltor.
Stephenson lät dock ej dessa och dylika farhågor inverka på sig. Han satte sitt första lokomotiv med glatta hjul på glatta skenor, och det gick förträffligt. Särdeles betecknande är det samtal, som Stephenson vid denna tid hade med presidenten i den af underhuset för detta ändamål nedsatta komiten. Denne stälde först till ingeniören den frågan, om det vore möjligt att bygga en dragmaskin, som tillryggalade 4 engelska (2/3 svenska) mil i
Källa: Internet Archive ·
