Sida 632
Koppar- och stålstickarkonsterna
632 KOPPAR- OCH STÅLSTICKARKONS1CERNA.
I senare hälften af 16:e århundradet bragtes, i synnerhet genom GoltziusT. kopparstickets tekniska behandling till en högre fulländning. Medan de hittills åstadkomna alstren endast varit konturteckningar med skuggstreck, som stodo ungefär på samma linie med den tidens träsnitt, antog kopparsticket efter hand det utseende, som nutidens gravyrer ega; figurerna utarbetades fullständigare, och häruti hade italienarna föregått med exempel, samt erhöllo genom konstnärligt anlagda och på olika sätt korsade, an starkare, än svagare linier denna rundning, plasticitet, hvarigenom de först blifva afbildningar af verkliga kroppsliga föremål. Man bemödade sig ej mindre att genom teckningen och gravyren uttrycka skilnaden mellan de ämnen, som skulle af bildas, ja, till och med mellan färgerna. Men härigenom blef äfven konstens teknik mycket svårare, och graveringen i koppar kunde ej längre af målarna drifvas som en bihandtering eller ett medel att omedelbart på plåten utkasta sina idéer. Målarna lade derför ifrån sig grafstickeln och grepo till den lätthandterligare radernålen, och sålunda hafva i synnerhet de nederländska målarna i l7:e århundradet efterlemnat ett mycket stort antal snillrikt tecknade och mer eller mindre utförda etsningar. Några af de förnämsta af dessa mästare äro Rembrandt, Adr. van Ostade, Jacques Ruysdael, Paul Potter m. fl. I början af l7:e århundradet hade äfven den berömde Rubens kraftigt inverkat på det egentliga kopparstickets utbildning; men det var i synnerhet fransmännen, som, med Jacques C allo t i spetsen, gåfvo det den fulländning, det nu erhöll.
I l7:e århundradet uppkom i Tyskland ett nytt maner, den så kallade svartkonsten, hvars uppfinning tillskrifves den hessiske öfversten Ludwig von Si egen. Hans äldsta kopparstick i detta maner bära årtalet 1642.
Under loppet af 18:e århundradet syselsatte sig äfven engelsmännen mycket med kopparstickets konst, men äfven här eftersträfvade de i allmänhet mera teknisk virtuositet än djupare uppfattning.
I Italien är det Giovanni Volpato, Raffaelle Morghen, Pietro Bettellini, Pietrö Anderloni och Pietro Fontana, som hafva de största anspråken på omnämnande, medan i Tyskland namnen D. Chodowiecki och Riedinger genom sina många förträffliga kopparstick lefva i godt minne.
Yi kunna ej här inlåta oss på någon framställning af konstprinciper eller något försök att visa, hvilka förändringar dessa under tidernas lopp och i olika länder genomgått. Lika litet ligger det i vår plan att uppräkna de många namn af god klang, som vår tids kopparstickarkonst har att uppvisa. En blick på deras verk är tillräcklig att hos oss befästa den glada öfvertygelsen, att i denna, som i alla andra grenar af konsten, det menskliga framåtskridandet visar sig i en ej blott allt renare, utan äfven allt allmännare uppfattning af det verkligt sköna.
Konstens teknik. Kopparstickarkonsten sönderfaller i två hufvuddelar, hvaraf den ena omfattar teckningens uppritande på plåten, den andra utarbetningen af de särskilda partierna. Medan den förra operationen nästan
Källa: Internet Archive ·
