Sida 155
duken. Icke återgifver han troget solens strålar på en horisont i lugn, icke heller åskans blixtar på en horisont i uppror.
Framför divanen stod zigenaren Bruno i grefve Lejonborgs livré.
»Jag ville ej gå hit på förmiddagen,» sade Bruno, »emedan du förbjudit mig att besöka dig på denna tid af dygnet ... men du har fått min skrifvelse, och du vet allt ... Hämdens slag hafva så godt som på en gång träffat dina fiender, och du bör vara nöjd med din barndomsvän.»
»Ja, jag har fått din biljett, och jag vet allt,» svarade Anna; »men tala, tala ... det är en vällust för mitt hjerta att lyssna till din röst, när du förtäljer hvad som skett, när du uppräknar det blodiga gisslets alla slag ... Ja, Bruno, du har egnat mig skuggans trohet, och ljuf skall en gång din belöning blifva, när du fulländat verket ... men nu, tala, tala!»
»Gevaldigem sitter under Kastenhoff,» berättade zigenaren, »misstänkt för att ha afdagatagit sin hustru med gift.»
»Men skall misstanken öfvergå i anklagelse, anklagelsen i dom, domen i straff?»
»Jag är fullkomligt öfvertygad derom ... han skall dömas och dö.»
»Skall jag, innan han lägger sitt hufvud på stupstocken, få hviska i hans öra dessa ord: bila för rep! Oinvigd, blodig jord för höstnatten på Hästholmen!»
»Du får hviska dessa ord, och han skall höra dem, innan hans hufvud faller.»
»Men om han frikännes och undgår min hämd!» utbrast den förfärliga qvinnan, skakande sitt hufvud som lejoninnan sin man.
»Omöjligt, Anna! ... När hustrun aflidit, gaf pigan husläkaren en vink om att mannen vållat hustruns död ... Läkaren gaf en vink åt polisen ... läkare och polis instälde sig i den dödas hus ... läkaren fann gift i kroppen, hvarutur den döda druckit, och polisen fann giftflaskan i mannens ficka ... Bromsen fastnade i de nät vi spunnit ... lagens spindelklor falla öfver honom.»
»Men den der pigan, som gaf henne giftet ... är du säker på att ditt verktyg icke sviker, när det som bäst behöfves? ... Om hon skulle ...»
»Hvad skulle hon?»
Källa: Project Runeberg ·
