Sida 177
»Du tänker då gå?»
»Gå i ett sådant väder, min älskade? ... Återigen grym, min Jolante!»
»Du tänkte då ...»
»Nej, jag tänkte inte ... men ... men jag hoppades ...»
»Få stanna qvar,» tillade Anna med lugn.
»Och du? ... Du?» sporde grefven med yttersta patos.
»Tillåter det,» svarade Anna, i det hon lemnade divanen och började gå af och an öfver golfvet, följande oupphörligt med ögonen minutvisarens gång på pendylens silfvertafla.
»Du gäckas väl inte med mig?» frågade Lejonborg med tillgjordt tvifvel, ty nog var han inom sig fullkomligen öfvertygad om sin seger.
»Grefve Lejonborg!» svarade Anna med ett allvar, som nästan föreföll förskräckande; »icke blir det Anna Jolanta Bränner som jagar dig härifrån.»
»Du är charmant, när du sväfvar så der öfver golfvet,» berömde grefven, under det han med en viss förnäm vårdslöshet lutade sig baklänges mot soffdynorna och utsträckte benen så långt fram på golfvet som han förmådde; »du är i sanning subtil! ... Hvad juvelerna klä’ dina alabasterfingrar! ... Du nämde i biljetten, att du på säkert ställe förvarade de saker, jag haft det oskattbara nöjet att skicka dig ... Du hade rätt. .. kunde det väl tänkas något säkrare förvaringsställe än dina fingrar, dessa tjusande händer af snö med ådror och pulsar af eld.»
»Usla, lumpna slägte!» mumlade Anna för sig sjelf; »zigenaren och grefven ... lika i allt, utom i egenkärlek och oförskämdhet, hvaruti den senare excellerar ... Och hvad berättigar honom dertill? ... Hans högre ställning i samhället, hans anspråk på högre bildning och finare vett ... Usla, lumpna slägte!»
»Du kan inte längre bo qvar i denna simpla våning,» förklarade grefven; »Änna Jolante, mitt lifs briljant, infattad i en bottenvåning på Ladugårdslandet!»
»Hvad tiden går långsamt!» fortfor Anna för sig sjelf; »men den går inte heller på glödande kol, liksom jag ... nej, den har frusit fast på en väg af is.»
»Du måste ha dig ett rymligare tempel, helst vid Drottninggatan ... Jag skall bygga upp ett sådant åt dig,» föreslog den lycklige älskaren; »men kom hit och sätt dig ...
Källa: Project Runeberg ·
