Sida 178
Hvad tänker du på? ... Du ser grubblande ut som en bokmal ... Hvad funderar du på, min engel?»
»Hvad jag funderar på?» frågade Anna tankspridd.
»Ja.»
»Åhjo, jag tänker på det förflutna,» svarade zigenerskan.
»På det förflutna? ... Tänk hellre på framtiden ... hvilka leende nejder af rosor och sol öppnar den ej för dig! ... Om vintrarne spektakler, konserter och maskerader ... om somrarne promenader i det gröna i bokalléerna på mitt magnifika Bastholm eller båtfärder vid hafvets strand, när månen dallrar öfver den skummande vågen.»
Grefve Lejonborg var, såsom vi ofvan sett, en övermåttan romanesk och poetisk natur. Också hade han ett stort namn för det hos damerna af la haute volée.
»Jag begriper inte, hur du vill besvära din sköna själ med blickar på det förflutna,» återtog grefven; »har du då förut dansat på rosor, min gudomliga Jolante! ... I allt är du beundransvärd, men i ett fall har jag aldrig rätt kunnat förstå dig ... Hur var det väl möjligt, att en qvinna med dina upphöjda egenskaper kunde finna sig i ett sådant förhållande, som det, hvaruti du förr befann dig, och det under så många år till på köpet? ... Det svider i mitt hjerta, när jag tänker på hvad du måtte ha utstått, när du lefde tillsammans med den der äfventyraren ... Det var ett simpelt lif, min kära Jolante!»
Det är också en egenhet hos »rikskurtisörerna» att lika smickrande och krypande som de visa sig under bemödandet att vinna en qvinnas gunst, lika fräcka och sårande äro de efteråt eller sedan de trott sig ha vunnit den.
»Som sagdt är, det var ett simpelt lif,» fortfor grefven; »det kunde omöjligen sluta väl ... Också gick det som jag anade ... Tacka derför himlen, min sötaste, att det nu är som det är ... Många vackra ögon skola afundsamt bevittna din lycka.»
Det var en lycka, eller, rättare sagdt, olycka för den stolte segervinnaren på divanen, att han ej såg färgskiftningen i Annas ansigte, ty under det han sålunda orerade, stod hon händelsevis med ryggen vänd åt honom. Men han hade bort kunna höra det hemska, olycksbådande ljudet från hennes gnisslande tänder.
Källa: Project Runeberg ·
