Sida 180
»Kan du tala, kär’ng!» skrek grefven; »hvad är det fråga om?»
»Polisen! Polisen! Herre min evige, hvad skall här bli af!» var gummans utrop.
»Polisen?» yttrade Anna.
»Polisen!» upprepade grefven med bestörtning, ty han erinrade sig nu den beröring, han dagen förut haft med bemälde embetsmyndighet.
»Hvad har polisen här att göra?» frågade Anna, som äfven syntes blifva orolig.
»Man hotar att slå in dörren, om den ej godvilligt öppnas,» tillkännagaf mor Stina; »men jag sprang först in till mamsell för att fråga, hur jag skall bära mig åt ... Hör, hör! ... De slå redan in den!»
Det våldsammaste bultande hördes nu utifrån.
»Så öppna den då,» befalde värdinnan; »det är väl inte så farligt som det låter.»
Mor Stina skyndade att verkställa sin matmoders befallning.
»Vänta, qvinna!» ropade grefven, hållande fast gumman; »de måtte väl inte ha för afsigt att tränga hitin! ... Hvad fan kan polisen vilja här!»
»Släpp mig, herr grefve!» skriade mor Stina; »det går inte an att låta dem vänta så länge ... det står aldrig väl till, herre min evige!»
Slagen på salsdörren skrälde ännu våldsammare.
»För all del, Jolante, följ gumman ut,» bad grefven, »och hör efter hvad det är.»
»Men om de vilja gå ända hit in?» frågade Anna, allt ängsligare.
»Inte möjligt,» svarade grefven; »hvarför skulle de just gå hit in?»
»De måtte väl inte misstänka, att jag har tjufgods förvaradt hos mig,» anmärkte Anna; »ur den tanken skola vi snart taga dem.»
»Men hvart skall jag ta vägen?» väsnades grefven; »det går inte an att någon får se mig här ... jag kan inte visa mig för någon på ett sådant ställe ... Om jag kunde komma ut genom fönstret ...»
»Går inte än,» förkunnade värdinnan, som sprungit fram till fönstret och på sidan om rullgardinen blickade ut ned på gatan.
Källa: Project Runeberg ·
