Sida 237
känbara förlust, ty med betarne försvann »Galten». Men näsan stod qvar, tillväxte och frodades.
Värdshuset »Gyllene noshörningen» var mycket besökt, icke just derför att det var bättre än andra traktörsställen, utan förnämligast till följd af värdens näsa, emedan menniskor i alla dagar ha varit och ännu äro särdeles begifna på allt som är underbart. Dock utgjorde flertalet af gästerna handtverkare och skeppare med deras gelikar.
Från morgonen till qvällen satt Kristoffer Pung innanför sin disk med en stor griffeltafla framför sig, trumpen, tvär, knarrig och missnöjd med ett folk, som aldrig kunde läppja på supen eller bita i medvurstskifvan utan att med detsamma grina mot honom. Detta: »allas ögon lita till dig», så smickrande för mången annan, var deremot för honom en olidlig plåga.
Ljusen började tändas i Kristoffer Pungs värdshussal, och flere kunder befunno sig redan derinne vid de rödmålade borden, ty det var vid den s. k. »sex-tiden», denna aftonvardstimme, hvilken merendels under mycket himlande med ögonen och många ryckningar på axlarne omnämnes af dem, som lemna sängen omkring kl. nio om morgonen och äta sin middag kl. fyra eftermiddagen.
Tvänne kypare sprungo mellan borden och disken, men traktören sjelf satt, som vanligt, innanför disken, på hvilken karotter och tallrikar med hvarjehanda kallmat paraderade, öfvertäckta med lock, till flugornas synnerliga förargelse.
En källardisk är vanligtvis ett ganska oansenligt altare i en sådan helgedom som vingudens. Men om dryaden, af hvars sargade kropp det enkla altaret blifvit timradt, kunde tala, skulle hon för oss uppräkna tallösa mennisko-offer icke blott af kött och blod, utan ock af själens skatter, snillet, vettet och dygden, som så ofta gått upp i rök från detta altare. Suckar skulle ljuda och tårar tillra fram ur den torra plankan, erinrande om mången förstörd lycka, månget brutet välstånd, mången förkolnad sinnesfrid.
Hur nära ligger ej den oskyldiga munterheten det omåttliga begäret! Det ystra, lifvande löjet leker bland perlorna på ytan i bägaren: det vilda, dödande förderfvet lurar på dess botten. Lycklig den som dricker lagom!
Källa: Project Runeberg ·
