Sida 269
Lyckligt nedkommen på golfvet, hastade han fram till disken för att liqvidera.
»Ypperlig punsch!» lofordade han, under det han i sin plånbok letade efter en lämplig sedel för liqviden; »herr källarmästaren har en punsch, hvars make ej finnes i Stockholm ... men var då i Guds namn inte ond på mig längre! ... Herr källarmästarn måtte väl förstå sig på raljeri!»
Vackert raljeri! tänkte traktören, hvars näsa ut- och invändigt ännu kände verkan af »raljeriet».
Emellertid svängde gubben sin griffel öfver stentaflan, öfverräknande och hopsummerande, men vida långsammare än han eljest brukade.
»Först var det två supar och fyra smörgåsar,» räknade han; »det var ju så?»
»Ja, herr källarmästare!»
»Men var det inte sex smörgåsar?» frågade gubben; »jag tyckte bestämdt att det var sex.»
»Det är detsamma ... det der har nog källarmästaren bättre reda på än jag.»
»Gör mig således tjugu skilling ... vidare en butelj öl ... men var det inte porter?»
»Jag tror väl ... sak samma ... var god och räkna fort, ty klockan är så mycket.»
»Gör mig således fyrtifyra skilling ... nej tusan, det var inte porter ... gör mig således bara tjuguåtta.»
»Ack, det är ju detsamma.»
»Så var det åtta spetsis punsch vid bordet der vid fönstret ... men skulle herr hofmästarn betala alla åtta?»
»Ja, det förstås ... åtta glas punsch två riksdaler ... två och tjuguåtta ... vidare ...»
»Hur kan det göra två riksdaler? ... En spetsis punsch kostar ju hos mig bara nio skilling ... jag brukar aldrig skinna någon ... gör mig således bara en och tjugufem ... tusan vet om det var åtta glas ... jag tror visst det bara var fem ... jag begriper inte hvart mitt minne tagit vägen i afton!»
»Jag betalar för tolf, bara jag en gång får veta hvad jag är skyldig!» ropade zigenaren allt oroligare; »slutligen var det tre buteljer punsch som druckos här vid disken.»
»Tre buteljer ... två var det ... hvad tänker herr hofmästarn på? ... Jag har väl inte namn för att roffa mina kunder heller ... den satans griffeln! ... Den är trubbig som
Källa: Project Runeberg ·
