Sida 270
ett tryne ... jag undrar hvar jag lagt knifven ... Kalle, leta rätt på knifven! ... Jag måste formera griffeln ... nenej men, herr hofmästare, inte en skilling mer än jag skall ha!»
Sällan fanns en samvetsgrannare värdshusvärd än farbror Pung denna afton; men också lika sällan en frikostigare kund än »herr hofmästaren» vid samma tillfälle.
»Bror Stark! Bror Stark!» ropade flere af dryckesbröderna, som slagit sig ned rundt omkring ett bord, hvarpå presenterade sig en bricka, försedd med en mängd s. k. stenborgare; »kom hit och tag dig en liten sängfösare! ... En liten sängfösare, bror lilla!» .
»Var god och skynda, herr källarmästare!» bad zigenaren, hvarefter han, särdeles besvärad, gick att deltaga i det tacksamma brödralaget.
I detsamma öppnades dörren, och kyparen återkom, men ledsagad af fyra karlar, klädde i likhet med s. k. »half-bättre herrar», med tjocka knölpåkar i händerna.
Gevaldigerns och traktörens ansigten ljusnade på ögonblicket, under det zigenarens röjde alldeles motsatt effekt. Hans hand, som höll i sängfösaren, glömde att föra den till munnen. Han hade nämligen i de sist ankomne igenkänt fyra polisbetjenter.
Gevaldigern gaf ett tecken åt sitt manskap, hvarefter han gick rakt på zigenaren.
»Låt bli den der lilla sängfösaren,» sade han; »jag bjuder på fyra stora, jag, af äkta sort och som jag sjelf införskrifvit ... se de inte aptitliga ut?»
Gästerna sågo förvånade än på hvarandra och än på vakten vid dörren. Zigenaren stälde från sig glaset. Hans händer knöto sig, och hans ögon började brinna.
»Ni sade nyss,» fortfor gevaldigern, »att ni hade bref från bättre fruntimmer i den der plånboken ... hin håles mor räknas också bland bättre fruntimmer ... jag vill nu se, om ni har något kärleksbref från henne äfven . . kila derför vackert fram med den dyrbara skatten!»
Zigenaren dröjde med svaret, utan att göra någon min af att vilja behjerta gevaldigerns vänliga framställning.
I stället knäppte han hastigt ihop sin rock ända upp till halsen och tog ett steg tillbaka samt öfverfor värdshussalen med en enda blick.
»Nå, hur går det, envisa menniskal» påminde gevaldigern, läggande ena handen på Brunos skuldra.
Källa: Project Runeberg ·
