Sida 271
Gästerna reste sig bestörta upp från sina stolar.
»Hvad vill det här säga! ... Hvad vill polisen härinne?» ropade alla munnar.
Dessa rop öfverröstades snart af ett gällt ångestskri. Gevaldigern låg utsträckt på golfvet, träffad i bröstet af ett slag från zigenarens knutna hand.
Öfver den slagnes kropp tog zigenaren ett skutt fram till disken och grep till sig den deruppå liggande stora ostknifven.
Med denna i högsta hugg störtade han mot polisvakten vid dörren.
Några af gästerna, hvilkas förstånd bortflutit med punschen, togo den frikostige wohlthäterns parti, men de flesta, som voro så pass nyktre att de kunde begripa, det ingen rök finns utan eld, och dessutom harmades öfver våldet på gevaldigern, förenade sig med polisvakten.
Striden blef förfärlig.
På samma ställe, der nyss förut Bellmans glada sånger tonat, ledsagade af glasens och hurraropens lifvande klang, skallade nu svordomar, höjdes klagoljud, haglade dråpslag.
Länge var segern oviss vid valet af gunstlingar för aftonen.
Åtskilliga af kämparne vredo sig blödande utefter golfvet, andra kröpo vid deras sida, träffade af Bacchi osynliga hand. Kunde väl den milde guden tåligt fördraga det ofog, som så fräckt bedrefs i hans för helt andra idrotter öppnade helgedom?
Slutligen förklarade sig segerns gudinna för rättvisans sak, hvilken denna gång var densammas som polisens.
Omkring zigenarens jättekropp från ofvan till nedan slingrade sig knipptals armar, och blod flöt från hans ansigte och händer.
Nära bakom sig hörde den innestängde berserken värdshusvärdens hesa skratt, ty denne hade förenat sig med dem som bakifrån omfattade jätten.
Han kände sin högra kind bestrykas af en mjuk och blöt kropp, och hans blick föll på den.
Men denna gång, den första i sitt lif, log Bruno ej åt »stora näsan».
Zigenerskans besynnerliga farväl tidigare på dagen fick således sin förklaring. Af mor Stina hade hon hört berättas,
Källa: Project Runeberg ·
