Sida 326
en hektiskt röd fläck, hvilken förstorades eller minskades allt efter de olika sinnesrörelser, som vexlade på detta ansigte, hvilket, oaktadt sin nuvarande skinntorrhet och gulblekhet, likväl bar spår efter skönhet.
»Djupare, djupare!» uppmanade den äldre qvinnan; »finns det då ingen kraft i den adertonåriga handen!»
»Det är färdigt,» svarade den yngre med ett uttryck af sorgsen eftergifvenhet.
Bilden af en galge med dess offer syntes i barken.
»Färdigt ja ... men otydligt, knappast märkbart ... har vuxit bort, innan nästa sommar löfvar trädet.»
»Lyckligt om så skedde! ... Fåglarne skulle sky detta vackra träd, om de förmådde uppfatta denna teckning.»
»Fåglarne? ... Nej, inte korparne, gladorna och gamarne ... de likna menniskorna i så mycket ... ha samma uppfattningsförmåga och samma smak som de.»
»För att efterkomma din önskan har jag vanhelgat detta och de andra ställena med dessa rysliga bilder, utan att efterfråga din mening dermed, olyckliga moder.»
»Och den hängdes dotter frågar den hängdes brud, hvad dessa bilder skola betyda!» utropade den äldre med en stämma så skarp, att de i björkens krona redan inslumrade fåglarne vaknade dervid och framqvittrade några sorgliga ljud, innan de insomnade ånyo.
Den yngre teg, men riktade på den äldre en blick, som uttryckte ett lidande, för hvilket pennan icke har ord eller penseln färger.
»Det är din faders sista stunder du tecknat,» fortfor den äldre; »vet du hvem han hade att tacka för dessa stunder? ... Jo, det var en man, hvars son jag likväl räddat från döden!»
»Och derför mördade du sonens oskyldiga moder?» svarade flickan, rysande.
»Nu skall du inrista en annan bild,» återtog den förra; »du skall teckna en qvinna i tioåriga bojor. .. Vet du, hvem hon hade att tacka för dessa tioåriga bojor? ... Jo, det var samme son, hvars lif jag frälste.»
»Nej, det var ditt eget barn!» inföll häftigt den senare; »det var din egen dotter, som smidde dessa bojor ... eller, sannare uttryckt, det var den rättvisa försynen, som under en leksak dolde straffets vigg.»
Källa: Project Runeberg ·
