Sida 116
Skorstenen på Jakobs kyrka
116
STBÖDDA ITPPSATSEK.
en småsak för den förmögne, måste af den fattige gäldas med fängelse, med svält vid vatten och bröd, ofta förenade med största lidande för hustru och barn. Men om nu denna ojemnhet icke lätt kan afhjelpas, huru ytterst noga bör man ej då tillse, att de redan alltför tunga lagarna icke med godtycke tillämpas I Gör man ej det, då blir den fattigare befolkningens tillstånd slutligen rent af olidligt.
Sedan ett årtusen har det gällt som grundsats i Nordens rättsskipning, att »det är lagarna som straffa, icke domaren».* Men det är väl ändå att fordra för mycken inbillningskraft af ofvannämda »samhällets olycksbarn», att de i en sådan rättsskipning som den ifrågavarande endast skola se den kränkta lagen, som vill försonas, men icke den vredgade, personligt sårade domaren, som vill hämnas. Nog af, ett sådant rättegångssätt, på samma gång det fläckar vår rättsskipning, måste ovilkorligen förr eller senare medföra de bittraste frukter för samhället.
Innan vi lemna marsdagarna, ett par ord om herr justitiestatsministerns samtidiga uppträdande mot en obetydlig och lumpen flygskrift i tidningsform. Vi äro långt ifrån att gilla dylika skrifter, men finna det helt naturligt, att ur en sumpig jordmån svampar af hvarjehanda slag skjuta upp, och man får icke alltid vänta champignoner. Nu känna vi icke hvad herr justitiestatsministern, i sin egenskap af konungens rådgifvare, åtgjort för att blidka den allmänna rättskänslan, så djupt förnärmad genom polisens oftanämda förfarande. Säkert är, att vi ännu icke sett den ringaste följd af ett sådant åtgörande från hans sida. Men att af en svamp söka göra en törnbuske, på hvilken hela samhället kunde såra sig, det är deremot icke naturligt och liknar nära nog ett försök att taga tryckpressen för hufvudet för det som i första rummet bort tillskrifvas polis-battongerna — •— — **
Vi sluta med ett ord om det ryktbara Sandsjömålet. En mycket underordnad tjensteman göres ensam till syndabock för förmäns oskicklighet och försumlighet. Sedan tre
* På vårt gamla norrönamål: Login refsa, en eigi dömari.
*'* Man har här tillåtit sig utesluta några rader, berörande ett par fall inom affärsverlden, der förf. ansåg att rättvisans kraf hade blifvit förbisedda af alltför öfverdrifven ömhet om de olyckliges hustrur och barn.
Källa: Project Runeberg ·