Sida 17
Hvarför grubblar du, när dagens stunder Fläkta ljusa vingarna kring dig, På en klyftig lösning af de under, Som i deras krets utbreda sig? Hvarför grubblar du, när nattens timmar Öppna hvilans famn mot tröttad själ? På hvad sätt det underbara glimmar, Gör detsamma, blott det vill ditt väl.
*
Vårsång. Ljum är vinden, fri är böljan, Solen tänder nya lågor, Och det gamla gråa isfjäll Gripes af de fria vågor.
Fåfängt sträfvar ismonarken Att de fries makt besegra, Hvilka ifrån alla sidor Köldens herskare belägra.
Fåfängt han uti sin vrede Skepp och manskap skonlöst krossat. Se, hvad blod hans mantel färgar! Hämnen det, I raska gossar!
Ha! Nu faller han — I vindar, Hojen glada segersången! Jublen lunder! Ljusnen himlar! Mörkrets furste är förgången.
Men der komma stolta högdjur, Vilja segerns frukter smaka, Hoppa öfver fridens murar: Låt oss drifva dem tillbaka!
