Smärre skrifter. Poetiska försök, strödda uppsatser, tal och riksdagsanföranden

Fly derför, sol! Välkommen, natt! Ty nu blir allt så godt och gladt, Nu kan den stackars Lina svärma Och gycklet hennes fröjd ej härma.

Nu kan hon sjunga, dansa, le, Af ingen sedd, sig sjelf ej se, Sitt grymma öde lätt förglömma, Sig lika skön som andra drömma.

I drömmen, ack! den dag hon ser Då sol går upp, att ej gå ner. Der, systrar, Lina bland er svingar Med lika vackra änglavingar.

*

Invaliden. Den sjunge fritt som sjunga vill Om mord och brand och mera till, Som vankas uti blodig dust Bland jemmer och förlust! Men är det då så skönt och stort, Att slagta folk, som ondt ej gjort? Och har man tröst i blågult band För mistad fot och hand?

Jag ock var barn, en liten en, Som sprang på tvänne friska ben I skogen hela dagen lång Bland doft och fågelsång. »Gör ingen ondt, men alla godt!» Den läran af min mor jag fått; Och jag var mild och öm och god Och grät, när jag såg blod.