Sida 131

Anföranden i borgarståndet.

Riksdagen 1859—60.

—— I fråga om revision af föreningsfördraget mellan Sverige och Norge. (Den 12 nov. 1859.)

Motionärens frejdade namn och motionens ovanliga innehåll väcka till lif en fråga hvars utgång är svår att förutse. När man påyrkar revision mellan tvenne folk, begge visserligen mer eller mindre fria och sjelfständiga, men likväl med så olika ålder och statsförfattning, en revision af mer eller mindre betydelselösa tvisteämnen, öppnar man ett fält för vådliga förvecklingar. Hvem som vinner och fröjdas dervid, icke är det friheten; hvem som förlorar och gråter dervid, icke är det despotismen. Säkert är, att icke lugnar man de begge folken. Icke lugnar man myrstacken derigenom att man rifver i den.

Hvad sjelfva tvisterna och deras orsaker beträffar, så måste man, för att någorlunda rätt kunna bedöma dem, ställa sig utom de begge folken, man måste hvarken vara norrman eller svensk. Man ser icke rätt bra under mulen himmel, man måste ställa sig utom molnkretsen. Jag anhåller att några minuter få ställa mig der.

Hvad ser jag då, när jag från denna ståndpunkt skådar upp emot Skandinaviska halfön? Jag ser vester om fjäll-

Skannad sida 131