Sida 92
Der nog man låter mig i lugn få stå,
För att bli sina gamla anor värdig,
Till dess en gång jag smälter opp, och då —
Då kanske först blir piedestalen färdig.
*
Skorstenen på Jakobs kyrka. Sång tillegnad Handels- och ekonomikollegium. (Mars 1S57.)
skorstenen.
Tag mot, kollegium, min varma dyrkan För det på kyrkans tak du lät mig stål För den som ej får komma in i kyrkan Ar tröstrikt nog få komma utanpå. Men lyssna ej, min far, till hopens yrkan, Att du ditt fosterbarn bör nederslå! De dig, så väl som mig, nedsvärta söka. — Vill ingen ann', så skall för dig jag röka.
Du handlat rätt, ty säg, hvar står det skrifvet, Att jag på kyrktak ej får upprest bli, När mig ett rum på kungars borg är gifvet? Del är blott prat, blott tidningsskrifveri. Hvad är en skorsten? Liksom menskolifvet En pipa blott med litet sot uti, Som glimmar, när det brinner uppå härden Och sedan ryker någon stund i verlden.
