Sida 28
Der höjer höken högvälborna vingen Och efter rof kring rymden höres skrika. Häng skjuten snart på höga stallportiken, Som var din vagga, blir din graf tillika!
Der messar domherrn, välgödd och högvördig; Turk, jude, hedning, metodist och kristen Bekymra honom föga här i verlden, Blott sjelf han lugn får stå på gröna qvisten.
Men bofinken i mullen der med sparfven Emellan magra kornen ses spatsera; Ofrälse äro de, och likväl våga De stackars djuren för sin rätt orera.
Mitt fosterland! Hvarför din blick så mulen? Är du ej nöjd med blomstrande naturen? En fågel saknar du, som mest du älskar, Och denna fågel heter riksdagsluren.
Kom du att qvittra och till frihet kalla Flyttfåglarna på våra riksdagssalar, Att de i frid få återvända alla Från stormigt haf till hemmets lugna dalar!
*
Schweizeriet och källaren. Dialog. källaren. Hur annorlunda tiden nu mot förr! För hela verlden öppen står min dörr, Och likväl måste, till min harm, jag finna Minst halfva verlden från min disk försvinna, Att tumma marmorskifvor utan fog Och mosig kind uti trymåer spegla.
