Sida 58
sig öfver edra känslors grumliga insjöar! Och om I stapplen eller biten i gräset, våren trygge; 1 skolen ej vakna och uppstå i polisbetjentens eller värfvarens armar för att äta vatten och bröd eller svära fanan, ty i dag, blott för i dag, hvila polisförfattningarna och värfnings-stadgan.
Man hurrar utåt slätten — den kungliga familjen synes mellan folkskarorna. Måtte en evig majdag glänsa öfver dess öden!
Men redan framträder skymningen ur vestern för att sätta nattmössan på den väna Majas guldlockar. Den jungfruliga rodnadens sista glöd lågar på hennes fylliga kinder; och i samma stund hon sätter den ena foten på vesterns guldbroderade sängtäcke, gifver hon den druckna jorden med den andra en hjertlig spark in i sömnens rike. Nu väntar hon bfyg på brudgummen, den härliga sommaren med blommor i hatten, brunnskurer och saltbad, spenat och ärtskidor.
*
Hvad är en tidningsredaktör? (Juni 1839.)
Pes, arics, paries, palnies, cum limits stipea,
Et fomcs, tramcs, termes, cum gurgite cæspes., Latinska grammatikan.
En tidningsredaktör är en konung med oinskränkt makt. Den plumpammande pennan är hans spira, bläckhornet hans riksäpple, och hans tron hvarje plats, der han hvilar sina ledamöter i afsigt att förkunna veilden sina rådslag. Egenkärleken är hans favorit, af hvilken han icke så sällan föres bakom ljuset; samvetet hans hofnarr, som får säga hvad den vill, utan att majestätet fäster särdeles vigt dervid. Vid första rörelse hos massan, prenumeranterna, befaller han en chock, griper dess öfvertygelse, sätter den antingen på vatten och bröd eller på fästning. Nekar folket
