Smärre skrifter. Poetiska försök, strödda uppsatser, tal och riksdagsanföranden

Robert af Normandie. Opera i 5 akter. Orden af Scribe och Delavigne, musiken af Meyerbeer. (Maj 1839.) —— I.

Meyerbeer, fullkomligt bekant med sin tid, dess smak och öfvervägande skaplynne, begaf sig en dag till herrar Scribe och Delavigne, der de sutto ifrigt sysselsatta med tillverkandet af dessa munsbitar, som i så hög grad uppkittla den franska smaken, och som derifrån, ofta omtuggade, för-skrifvas till främmande länder för att på nytt idislas. »God' herrar,» sade till dem Meyerbeer, »gifven mig ämne till en opera, hvaruti alla menniskosjälens skakande element hafva sin tummelplats.» — »Aha, jag förstår,» svarade Delavigne; »det vore fråga 0111 något utom mensklighetens gräns, något som komme sjelfva djeflarna att blekna.» — »Eller tvärtom, så att englarna kunde gråta deråt,» inföll Scribe. —? »Beggedera delarna, mina herrar,» återtog Meyerbeer, »beggedera delarna. .. ingen ensidighet; jag har ideer som passa till allt... och som jag haft äran säga, ingen ensidighet!»

Och Scribe och Delavigne satte sig ned, lade galläpplen i bläcket för att få det riktigt svart, grofskuro pennorna och tillplumpade bilden. Att låta Lucifer sjelf i egen hög person framträda var ingenting nytt, utan tvärtom äldre än gatan; derför borde hans — mor kanhända? Nej, gubevars! Hon var ju äfven en person af anciennitet och låg dessutom på allas läppar. Men något alldeles eget måste fram. Hvad var då naturligare än att låta afgrundens sjelfherskare utsända en son i verlden, dock icke i en tjenares skepelse, utan, förmodligen för effektens skull, under en furstes mantel; och sålunda kom Robert af Normandie med tillnamnet le. Dialie till verlden. Hans »otacksamma» undersåtar, som förmodligen tyckte, att allt gick åt fanders, hade jagat honom från tronen, så att, när första akten börjar, är han lands-