Smärre skrifter. Poetiska försök, strödda uppsatser, tal och riksdagsanföranden

Nog länge har man vanprydt kyrkotaken Med kors och spiror eller dylikt prål. Hvad båtar dig den gamla byggnadssmaken, När du i kyrkan köld och drag ej tål! Jag lockar folk, och det är hufvudsaken, Ty jag har glöd och värma, ved och kol. Lik läsarpresten, sinnena jag skakar, Så länge jag en brasa har som sprakar. Hur skönt att skåda öfver takens åsar I aftonskymning och i morgonväkt! Hur skönt att skåda strömmens hvita måsar, Som med kollegium säkert äro slägt! Så står jag då på kyrkans tak och flåsar Med tusen djeflars heta andedrägt, En hög symbol af byggnadsstil i Norden, En härlig sotartanke, kroppslig vorden.

*