Smärre skrifter. Poetiska försök, strödda uppsatser, tal och riksdagsanföranden

Jag qväfs . . . det också af mig sjelf står skrifvet,

Att intet väsen kan behålla lifvet,

Om luften två procent kolsyra för —

Och jag har säkert fem här innanför.

Men den som är af koppar, hörs man svara,

Har visst ej svårt att lifvet sitt bevara;

Men syret verkar så på kopparhyn,

Att jag en vacker dag blir grön i syn'.

Men hvarför dröja denna långa tiden,

Hvarför är piedestaln ej färdig re'n?

Här kan ej gerna vara brist på sten,

Ej heller brist på dem som hugga i den.

Jag vill se solen öfver fästet gå,

Jag hatar mörkret . . . billigt är mitt klander.

Hvad gör akademin? Hvad gör Mosander,

Som låter mästarn i ett träskjul stål

Men verldens sammansättning jag studerat

Och Sveriges särskildt jag analyserat,

Och ungefär så här min räkning stod:

En sjundedel var verkligt mannamod,

Tre sjundedelar skryt med forntids höghet,

Men hela återstoden flärd och tröghet.

Det var allt underligt jag fick en stodl

Men just som det blef klart, så blef det mulet,

Och just som jag fick stod, så fick jag skjulet,