Read Runeberg

Smärre skrifter. Poetiska försök, strödda uppsatser, tal och riksdagsanföranden

Originalsida 60
Originalsida 60
Originalsida 60
Originalsida 61
60–61

Sida 60

Hvad är en tidningsredaktör?

60

STRÖDDA ITPPSATSKR.

En tidningsredaktör är en fiskare. Han kastar ut refven, utan att bekymra sig om vattnet är klart eller grumligt. Masken från skräphögen, sockerskorpan eller spyflugan begagnar han till bete, allt efter som det nappar till. Ofta sätter han en mindre fisk på kroken för att fånga en större. Af fångsten äter han först upp det färskaste och bästa och skyndar att för god betalning utminutera det öfriga, lycklig om han är den första i hamnen. Fruktar han, att det färska kan skämmas bort, inröker han, saltar, soltorkar eller lutar det, allt efter vederbörandes smak. Ofta blir han ett rof för det vådliga element, hvarpå han färdas, och blifver då sjelf fiskarnas föda.

En tidningsredaktör är en kock. Han lägger lök på laxen, fläsk i kålen och klimpar i soppan. Han bultar oxköttet, späckar orren och fyller gåsbröstet. Han bär socker i mun och pratar persilja. Allt smörjer han, allt läppjar han på, bränner icke sällan sina fingrar och sin tunga, bryter äggskalet och skalar potatisen utan att klippa af naglarna. Utan att bekymra sig om han sjelf är okammad eller oborstad tillagar han, med ett ord, alla slags prydliga och välsmakande rätter, både förrätter och oförrätter. Derför bör den som är kräsmage aldrig se på hur de tilllagas. Hängande näsan öfver allt, har han ingen egen smak, och ofta får han soppskålen het nog öfver sitt eget hufvud.

En tidningsredaktör går med en camera optica för alt roa den nyfikna allmänheten. I cameran visas föremålen alltid upp- och nedvända.

En tidningsredaktör är en grofsmed. »Han smider medan jernet är varmt.» Ofta slår han ringarna kring hjulen så hårdt, att ekrar och lötar brista, och ju flere skrufvar blifva lösa i samhällsvagnen, desto större förtjenster har han.

Han är ock en klensmed. För att hopsvessa ett enda brustet fjäderblad låter han ofta hela vagnskorgen raka mot gatan utan att tänka på att understödja den.

Han är ock en vagnmakare. Han hugger vanligtvis i träd, när han ej tar vilse och hugger i sten, då han kallas för stenhuggare.

En tidningsredaktör är perukmakare. Han gläder sig öfver hufvud taget åt alla hufvuden, de hårbeväxta så väl

Källa: Project Runeberg ·