Sida 13
Stockholm. Dikt af Daniel Fallström
STOCKHOLM. 
Genom stenkolsrök och genom dimma stiga spöklikt dina torn och hus, liksom gyllne pärlband ser jag glimma dina lyktors tusental af ljus.
Slottets massa träder fram i natten som en jätteskugga ifrån förr, och sin saga sjunger strömmens vatten utanför den svenske kungens dörr.
Där jag står i kvälln på Skansens höjder genom rymden denna sång mig når — lika rik på sorger som på fröjder och med syner ifrån svunna år.
Plötsligt slockna då de många ljusen, staden sjunker som i mörker ner, och i stället för de stolta husen jag en borg och några kojor ser.
Källa: Project Runeberg ·
