Sida 805
Stockholms omgifningar.
Af PAPIRIUS.
Så hafva vi nu sett, huru Stockholm ter sig vid det tjugonde århundradets början. Vi hafva ströfvat på dess gator och torg, lagt märke till de — visserligen få och ej allt för märkliga — lämningarna af forntida svensk byggnadskonst och alstren af den moderna arkitektur, som bryter sig fram, ännu till dels något famlande och osäker, men ofta nog äfven både djärf och lycklig och med omisskännelig sträfvan att skapa något konstnärligt och skönt. Vi hafva besökt dess teatrar, konsert- och förlustelselokaler, studerat dess sällskaps- och folklif, hvilat ut i dess skuggiga planteringar, ströfvat genom dess fabriker och utefter kajerna samt förfriskat oss på restauranter och hotell, hvilkas komfort och eleganta lyx vunnit äfven anspråksfulla utländingars beundrande bifall. Vi hafva funnit, att Stockholm under lyckliga och fredliga år, under befolkningens idoga arbete och förvaltande myndigheters kloka omtanke hunnit växa ut till en verklig storstad i kontinental mening. Och framför allt hafva vi gjort den erfarenheten, snart sagdt hvart vi vändt oss, att Stockholm är en underbart fager stad. För denna fägring står vår hufvudstad visserligen i mångt och mycket i förbindelse till konsten, men för det allra mesta har den dock att tacka naturen:
