Sida 456
Hos pantlånaren.
Af NINIAN.
Till de mera fruktbärande affärsbranscherna i vår hufvud-stad kan man säkerligen räkna pantlånerierna, hvilka flitigt anlitas af både hög och låg. Det kan nämligen hända så väl hög som låg att någon gång vara utan mynt, och då är det en smal sak att göra pengar, om man nota bene har något att »stampa på». Drar man sig för att personligen besöka »stampen», så skickar man ett express- eller stadsbud, som uträttar saken — »allt efter taxa, förstås». Dylika små transaktioner illustreras på ett eklatant sätt af Döbelns bekanta ord till sin läkare:
— — — »Tänk ut en sats, min herre,
Som gör det för i morgon sjufaldt värre,
Men hjälper mig i dag på mina ben!»
Ty sedan man i kassafeberyrseln belånat både möjligt och omöjligt, finns det slutligen kanske intet kvar, som kan »försilfras», och då är den sista villan »sjufaldt värre» än den första.
