Sida 662
Dårarnes slott.
Studie af AXEL KERFVE.
Konradsberg! . . .
Där ha vi det hemska ordet, detta ord, som så ofta blef slutet på en annars så vacker lefnadssaga; där ha vi vanvettets hem!
Den stora nevrosen har ändtligen segrat. . . Det nervösa jäktandet i kampen för tillvaron eller i äflandet efter lyckans bländverk såsom detta ter sig i en storstad — ej minst i Stockholm — har brutit en ny själ, hvars konsistens varit för svag att kunna motstå det högtryck, hvilket hufvudstadslifvet betingar.
Och Konradsberg öppnar sin hufvudgrind för en täckvagn eller droska med väl uppslagen suflett. Och en ny olycklig rullas därin för att kanske aldrig mer återse henne — »den sköna synderskan» — åt hvilken han som sista offer gaf sitt förnuft.. .
Ja, hon har kräft många dylika offer, den härliga staden vid Mälar- och Östersjö våg, så många, att Konradsberg redan länge varit alldeles otillräckligt att rymma dem alla, d. v. s. alla, som ungefär samtidigt haft behof att där interneras.
Konradsberg står dock än som primus i riket, beträffande dess betydelse för sinnessjukas vård. I mycket kan denna an-
