Sida 726
”På hjul, som rullar.”
Kommunikationskåseri af NINIAN.
När man i den gamla goda tiden skulle på rama landbacken här inom Stockholm förflytta sig från en plats till en annan, hade man väl näppeligen mer än tre möjligheter: -att rida, att färdas medels vanligt åkdon eller att gå.
Det sistnämnda sättet var naturligtvis det mest gängse. »Apost-lahästarne» ha i alla tider varit det billigaste fortskaffningsmed-let samt äfven det säkraste — låt vara att de för någon enstaka gång, i likhet med andra hästar, visat sig mindre pålitliga eller rent af istadiga. Ty ingen regel gifves utan undantag.
Och när man skulle förflytta sig till sjös — hvilket ju i »Nordens Venedig» det vågomkransade och strömgenomskurna Stockholm ofta måste förekomma — hade man ju sitt »vadmalssegel och ekebåt» eller sina roddarm adamer (båtkullor) att anlita; och dessa sistnämnda gjorde här ungefär samma tjänst som gon-doliärerna i Venedig.
För den, som icke kunde »åka kungsskjuts» och icke heller till sin disposition hade snabbseglare eller väl bemannade slupar, gick det sålunda icke så raskt att komma från ett ställe till ett annat. Men allt »gick» likväl sin »gilla gång» och den jämna
