Boken om Stockholm i ord och bild

Vår ”kungliga opera”.

Af CHEVALIER.

Den tid kan sägas vara förbi, då operan eller stora teatern, under hvilka benämningar många generationer af hufvudstadens invånare talade om det af Gustaf III åt de fosterländska sånggudinnorna invigda Thaliatemplet vid Gustaf II Adolfs torg, utgjorde brännpunkten för stockholmarnes och de många gästernas från landsorterna längtan och intressen i nöjesväg. Vare sig nu detta beror på, att man ej hunnit vänja sig vid de nya formerna för operans både yttre och inre gestaltning, eller därpå att det finns så många andra teatrar, som täfla om allmänhetens uppmärksamhet, så är det likväl ett faktum. Det nya byggnadskomplex à la cigarrlåda, som vederbörande med mer praktisk än konstnärlig smak och blick låtit efterträda Gustaf III:s skapelse, förmår ej fängsla intresset i lika grad som denna. Man tycker, att själfva palatset är fult och att prestationerna i dess inre äro tråkiga, och man är orättvis och glömmer, att den nya salongen är rymligare och vida bekvämare än den gamla, på hvars rader det var måttligt angenämt att hafva sin plats och i hvars korridorer det stundom var till och med lifsfarligt att söka taga sig fram.