Sida 642
Manilla döfstumskola.
Antalet döfstumma i vårt land är icke litet. Enligt statistiska centralbyråns berättelse för år 1890 utgjorde de då 5,307 eller 11,09 på 10,000 invånare. Särskildt i Stockholm finnas många döfstumma. Dit samlas de gerna i tanke att där bättre än i landsorten finna lämpligt arbete, men i synnerhet därför att de där känna sig mindre isolerade. Där finnes ock en •döfstumförening stiftad 1868. Med tanken på de döfstumma är man af lätt förklarliga skäl sedan gammalt van att förena namnet Manilla. I »Boken om Stockholm» torde därför icke böra saknas en redogörelse för denna läroanstalt, där ett stort antal af vårt lands döfstumma fostrats till nyttiga människor.
Som bekant är denna skola belägen på en af Kongl. Djurgårdens vackraste platser med Saltsjön i söder och på de öfriga sidorna en härlig park, där skolans elever få fritt ströfva omkring på lediga stunder. Rörligt och omväxlande är lifvet däromkring både till lands och vatten och läget sålunda synnerligen lämpligt för dem som så godt som uteslutande genom ögonen mottaga sina intryck.
Namnet på denna läroanstalt har icke så länge varit det här ofvannämnda. Grundad år 1809 af protokollsekreteraren Per Aron Borg, kallades den först Allmänna institutet för döfstumma och blinda och mottog då till uppfostran, såsom namnet angifver,.
