Sida 257
Badlif oeh simkonst.
Af
AXEL BRUNIUS.
Tornet klart! — ljuder direktör Olof Köhlers kraftiga stämma, och alla de mer eller mindre afklädda figurerna i Stockholms Sim- och badinrättnings stora herrafdelning skynda sig att kasta en blick uppåt det öfver 10 meter höga tornet. På plattformen, som genom träväggar är skyddad för Stockholms nyfikna blickar, framträder Eric Tjäder, storsimmaren, storhopparen och räddaren af hundratals människolif, och gör ett vigt och roligt språng ned i stora bassängen. Den smidiga, väl gymnastiserade gestalten flyger genom luften, svänger med blixtlik snabbhet om helt nära vattenytan och är med ett par simtag åter i land under åskådarnes smattrande applåder…
Vi ha sålunda med ens infört våra läsare i den Köhlerska badinrättningen, som dirigerar det stockholmska badlifvet under sommaren och gör en betydande insats i hela hufvudstadslifvet, ty lyckligtvis är vatten till badbruk icke så främmade för våra dagars stockholmare, som det är exempelvis för köpenhamnaren —
