Sida 307
et finnes något, som bär det mystiska namnet »telegraf-
hemligheten», och som af vederbörande behandlas med så
stor respekt, att icke ens den minsta lilla telegrambärar-pojke vinner sin anställning utan att aflägga skriftlig ed att heligt bevara densamma. De finbildade hufvudstadsborna, som ju veta allting, förstå nog, att det helt enkelt gäller telegrammens innehåll, som inte bör skvallras om för kreti och pleti, men de bredare folklagren hysa stundom en nästan vidskeplig vördnad för den underliga telegrafen, som spinner sina trådar jorden rundt, genom bygder och obygder. Den populära telefonen har väl på senare tider vant folk att se metalltrådar utefter hvarje byväg, men hur det hela »går till» är nog en hemlighet för de flesta icke fackmän. Det kunde måhända därför ha sitt intresse att äfven göra ett litet besök inom telegrafens merändels strängt slutna portar.
Anno 1871 flyttade Stockholms Kongl. Telegrafstation från sin anspråkslösa lokal vid St. Nygatan in i f. d. Jägeristatens hus, Skeppsbron 2, det gamla hörnhuset till Slottsbacken. Den tiden behöfde knappast hela huset tagas i beslag för sitt nya ändamål, men telegrafen utvecklades snabbt, telefonen kom till, och trots en grundlig om- och tillbyggnad 1898 är bostaden nu-
Telegraf oeh telefon.
Af AXEL IDESTRÖM.
