Sida 763
Nobeldonationen.
Återblick af AXEL KERFVE.
I en samling skildringar af Stockholm vid sekelskiftet får naturligtvis icke saknas några ord om en af de märkligaste* donationer, som någonsin tillkommit i världen, nämligen denr hvilken ledde sitt upphof af nedanstående aktstycke, hvilket, åtskilligt kommenteradt öfver snart sagdt hela jorden, där någon kultur slagit rot, skall rikta denna kultur med — såsom nog: donatorn hoppades det — välsignelsebringande drifkraft och näring.
Detta aktstycke —- som såg dagen uti Paris den 27 nov. 1895 — utgör allt nog en för hela mänskligheten viktig del af stockholmaren Alfred Bernhard Nobe Is sista vilja, och lyder i all dess humanistiskt storslagna enkelhet — som dock dess värre redan blifvit missförstådd — sålunda:
»Öfver hela min realiserbara förmögenhet förfogas pä följande sätt: kapitalet, af utredningsmännen realiseradt till säkra värdepapper, skall utgöra en fond hvars ränta årligen utdelas som prisbelöning åt dem, som under det förflutna året hafva gjort mänskligheten den största nytta. Räntan delas i fem lika delar, som tillfalla: en del den som inom fysikens område har gjort den viktigaste upptäckt eller uppfinning; en del den
