Sida 710
Skepps- oeh Kastellholmarne samt flottans varf.
Af ERNST WESTERBERG.
Skeppsholmen är en värdig pärla i den fagra Mälardrottningens juvelprydda diadem. Med sina gröna ängar och små bergpartier, sina lummiga träd och skuggiga bersåer, sina täcka trädgårdar och vackra promenader, är den en kär och värderad plats för hufvudstadens befolkning. Rundt om glittrar vatten, och friska fläktar svepa in öfver holmen. Där ute på den vattrade strömmen glida små ångslupar eller stora handelsfartyg, vagga finska vedskutor eller stora fullriggare, eller ankrar understundom en mäktig örlogsman, hvars dundrande salut återskallar från Södra bergen.
Äfven vintertid, då snön ligger ren och mjuk under de af-löfvade träden, då rödbröstade domherrar, gröna talgoxar och borsthufvade sidensvansar hoppa omkring på grenarne, då den stora stadens buller höres aflägset och dämpadt och klara hornsignaler från militärkasernerna klinga genom den rena luften — äfven då är här angenämt och fridfullt.
Den gula kupolkrönta kyrkan och den röda matroskasernen med sina spiror och tinnar höja sig imponerande öfver det gröna löfverket och dominera den vackra entrén till Skeppsholmen. Den förra invigdes 1842 efter att ha stått under byggnad i nära
