Tillbaka Read Runeberg

Boken om Stockholm i ord och bild

Originalsida 21
Originalsida 21
Originalsida 20
Originalsida 21
20–21

Sida 21

När Stockholm vaknar, af Gustaf Janson

de sömndruckna ögonen genast vid uppvaknandet af det litet däfna papperets maskinsatta typer, är åtminstone halfva dagen förstörd.

Det blir allt ljusare och ljusare, planteringarnas talrika grå-sparfvar pröfva sina föga musikaliska sångröster, allt under det de vetgirigt rifva i sophögarne, erfarenheten har lärt dem, att de, som alla andra, måste skynda sig med frukosten, och det göra de äfven. Bagarkärrorna skramla i olika riktningar, brödbutikerna äro redan öppnade, och efter dem följa en hel del andra affärer exemplet, ett säkert tecken till att den nya dagen med sin äflan snart är inne.

Och då morgnar sig ändtligen Stockholm på allvar. Butikbiträdena komma, den säljande delen af staden ordnar sig att mottaga den öfriga. Och när Stockholm väl brytt sig om att vakna, gå minuterna svindlande fort, fråga blott den, som för-sofvit sig — och hvem gör inte det? — och på bestämd t klockslag skall infinna sig å ett visst ställe. Hvarje halftimme medför nya typer. De mindre affärernas biträden så att säga inleda rörelsen, de störres komma senare, de börja i allmänhet ej så tidigt, enär de väl veta, att deras kunder gärna låta vänta på sig till långt fram på dagen.

Och' med butikbiträdenas sista flockar blanda sig kontorens personal. Unge män i eleganta kostymer och omsorgsfullt borstade cylinderhattar — när det gäller kläder är stockholmaren ett riktigt barn, men också ett godt sådant — snedda öfver Norr-malmstorg upp till Kungsträdgården, där strömmen delar sig. Och som deras eftertrupp skrida de värdige herrarne i verken till dagens tunga och besvär. Deras ansikten äro tankedigra, som gömde de viktiga statshemligheter bakom pannornas bekymrade veck, portföljerna under deras armar synas stinna af renskrifna protokoll, ty glöm ej att vi befinna oss i mångskrilveriets förlofvade land, där vägen till befordran går öfver ofruktbara pappersöknar, vattnade med floder af bläck. Medan de ännu passera, anlända cheferna, under hvilkas värdighet det är att någonsin fjäska. De göra det ej heller, hvarken nu eller annars. Lugnt och stillsamt glida de genom den allt mer och mer växande strömmen af kommande och gående till det stora kontorets privatrum, där affärerna

Källa: Project Runeberg ·