Sida 501
Skansen, af Karl Åkermark
Från alla håll ljuda sång och musik på alla möjliga instrument från de modernaste mässingstrumpeter till den gamla numera sällsynta nyckelharpan eller säckpipan. Här dansar ungdomen med lif och lust, medan fiolspelarne stampa takten, där sjunger eller berättar en bonddräng roliga historier, så att auditoriet vrider sig af skratt, och borta i bergs-sluttningarne kan man få höra lurens och vallhornets stämningsfulla toner. Gamla kända men halft glömda nordiska lekar, dans kring majstången, lysande festtåg och framställningar ur nordiskt folklif från forna tider bidraga till att göra en dylik vårfest till något alldeles enastående ifråga om intressant och omväxlande innehåll, lif och ögonfägnande färgrikedom Men, som sagdt, Skansens fester kunna ej rätt beskrifvas, de måste ses.
Men äfven höst- och vintertid har Skansen sin tjusning, sina fester och förströelser. Sålunda firas bl. a. Gustaf II Adolfs och Karl XII:s dödsdagar under gripande högtidligheter, med salut, minnestal och historiska tåg; och när snön höljer mark och träd däruppe, och Nordens vinter knäpper i på allvar, då är det ej mindre härligt än under sommaren att vandra upp till Skansens platå för att andas den höga, rena luften och se bilder af vårt land i vinterskrud. Då drager dalfolket med kreaturen till fäbodarne, då ser man lappen färdas med sina klöf-jade renar och spännet af eskimåhundar med sin grönlandssläde flyga fram öfver fältet, medan ungdomen roar sig med
Hellestadsstapeln.
Håsjöstapeln.
Källa: Project Runeberg ·