Tillbaka Read Runeberg

Boken om Stockholm i ord och bild

Originalsida 760
Originalsida 760
Originalsida 760
Originalsida 761
760–761

Sida 760

Om Stockholms författare, af Sigurd P. Sigurdh

mera bemärkta personligheter, med hvilka han under sitt långa lif till stor del trädt i nära och vänskaplig beröring.

Vid deras sida stå värdigt, ehuru mera såsom essayister, men på detta område ypperliga, Harald Wieselgren och —• fastän yngre — Hellen Lindgren.

För att öfvergå till de yngre, dem, af hvilka gifna löften antingen redan äro infriade eller vänta på att blifva det, har Fredrik Nycander med förkärlek slagit sig på att såväl på vers som prosa skildra vestkustlif, hvarjämte han är verksam som teaterförfattare och — en mycket mild sådan — kritiker. Walter Hiilphers skildrar, för öfrigt med framgång, Norrland och lifvet i dess skogs- och fjällbygder, ett område på hvilket den allt för tidigt bortgångne Pelle Molin var föregångsman, Gustaf Janson har med sin bok »Abrahams offer» väckt stort och berättigadt uppseende såsom en utmärkt skildrare af kriget och dess fasor. Algot Sandberg har skänkt oss »Småstadslif» och sagor från »Östersjöns pärla», Gottland, hvarjämte han utom en del romaner o. s. v. sökt i Svensk mark omplantera Uberbrettl-visor. Harald Jacobsson skrifver verkligt goda dikter, Henning von Mel-sted har sökt införa »Noveller i dialogform» och Algot JRuhe har väckt en god del uppseende med sin efter franskt mönster skrifna debutbok »Bakom fasaden».

Humorister? Ja af sådana har Stockholm icke just så många. Alfred Hedenstjerna — märket Sigurd — måste väl räknas dit, äfven om hans humor numera verkar förlegad. »Hasse Z», signaturen för en ung skämttidningsredaktör, »Daw», märke för en ung och begåfvad tidningsman, Emil Norlander författare af åtskilliga mer eller mindre lyckade revyer, redaktörerna Georg Lundström (»Jörgen») och Albert Engström samt möjligen äfven Johan Levart (»Satyr») få väl anses vara de enda mera bekanta humoristerna i vår hufvudstad.

Och skulle bland öfversättare någon nämnas skulle det väl vara — här förbigås dé af författarne som utom sina egna arbeten sysslat med att till vårt språk öfverflytta utländsk litteratur — Albert Eriksson tolkaren af den döde tyske filosofen Niet-sches arbeten.

Så kommo dock damerna sist!

Källa: Project Runeberg ·