Om dödsstraffet

59 Lagkomitéens åsigt om dödsstraff.

»Nu ehuru Komitéen är öfvertygad, att tillväxt i bildning och mildrade seder hos samhällets medlemmar skola hafva till påföljd dödsstraffens upphörande; likväl och då Komitéeu ej gör sig försäkrad, det man anser denna bildningsgrad ännu vara i Sverige nog allmänt uppnådd, och en total reform af lagstiftningen, medelst dödsstraffens afskaffande för alla brott, således kunde finnas äfventyrlig, har den trott sig böra framställa tvenne förslag, ett med bibehållande af nämnde straff', och det andra med antagande af frihetsstraff på lifstid i dess ställe»1).

Men vid den granskning, som lagförslaget sedermera undergick i Hof-Rätterna2) och i Högsta Domstolen3), yttrade sig dessa domstolar enhälligt emot dödsstraffets afskaffande, stödjande sig dervid, såsom det synes, egentligen på tron på detta straffs nödvändighet for att skydda samhället.

Huru djupt denna tro ännu för 50 — 60 år tillbaka var rotad, äfven hos Sveriges förnämsta praktiska jurister, bevisa just de från samtlige Öfverdomstolarne inkomna yttranden öfver denna fråga. Man spårar fåfängt i dessa yttranden efter någon bevisning för dödsstraffets nödvändighet såsom medel att värna samhället emot illasinnade menniskors tilltag, en bevisning, hvilken dock synes hafva varit pä sin plats, då Lag-Komi-téen, angående denna nödvändighet, uttalat sina tvifvelsmål. Men en sådan bevisning, vi medgifva det, är ganska svår att åstadkomma, isynnerhet när mer än tusenårig erfarenhet har ådagalagt medlets kraftlöshet. Det hela uppenbarar på det tydligaste, huru de svenska juristejne antagit denna nödvändighet allena såsom en trosartikel.

»Man antager nödvändigheten af dödsstraff, derföre att man tror pä denna nödvändighet», anmärkte J. G. Richert4) 1844 med fullkomlig sanning. Dock bör man, vid bedömande af detta förhållande, icke lemna ur sigte det inflytande vanan i detta fall utöfvat och allt jemnt utöfvar. Med rätta säger

1) Motiven till Lag-Komitéens förslag lill allmän Kriminallag p. 10.

2) Svea IIof-Rätts Anmärkningar vid Lag-Komitéens förslag till allmän Kriminallag p. 17—18; Göta Hof-Rätts Anmärkningar p. 29—30; Skånska Hof-Rättens Anmärkningar p. 19—23.

3) Högsta Domstolens Protokoll vid granskningen af Lag-Komitéens förslag till allmän Kriminallag p. 7 — 8.

4) Lag-Beredningens förslag till Strafflag. Reservation af Richert.