Sida 72
5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen
72 Dödsstraffet icke nödvändigt för ändamålet.
nom bevisliga fakta under en längre serie af år ådagaläggas, att det ofta åberopade utilitetsändamålet med dödsstraffet, nämligen att betrygga den allmänna rättsordningen och värna Statens rättsgiltiga intressen, kan vinnas på annat sätt eller genom lindrigare medel än genom att årligen, i rättvisans namn, aflifva ett större eller mindre antal brottslingar. Ty, när en längre tids vunna erfarenhet ådagalagt, att dödsstraffets användande icke längre är för ändamålet nödvändigt, upphör ock detta straff att vara rättmätigt, emedan det hvarken kan vara rätt eller Staten värdigt att, då han utöfvar sin bestraffande funktion, betjena sig af strängare medel än behofvet ovilkorligen påkallar. »Hvarje straff, som sträcker sig utöfver det nödvändigas gräns, öfvergår till godtycklighetens och hämndens område», har Konung Oscar I med full sanning anmärkt1).
Man har med skäl åberopat rättvisans idé såsom det rättesnöre, hvilket lagstiftaren i allo skall följa till säker vägledning för sina åtgöranden, då han i strafflagen skall införa straffbestämningar för allehanda lagöfverträdelser. Men härvid bör man ock besinna, att begreppet rättvisa likasom begreppet brott, har framträdt under en mycket olika uppfattning under olika perioder af mensklig odling. Hos innevånarne i det gamla Sparta ansågs det till och med icke orätt om föräldrar afdagatogo sina nyfödda barn. Följaktligen var det, enligt deras uppfattning, icke heller förenligt med rättvisa att med ansvar belägga ett barnamord. Att föräldrar döda sina späda barn, betraktas ännu i dag såsom lofligt bland chineser. Hos våra förfader, innan kristendomens ljus spridt sig till Norden och förändrat och förmildrat sederna, var sjöröfveri, dråp och plundring i främmande land ingalunda illa ansedda gerningar; tvärtom betraktades de såsom bevis på mandom och mod. Rättvisans idé framträder med betydligt olika klarhet hos den obildade eller föga civiliserade menniskan och hos den till sann humanitet uppfostrade. Hvad den ene uppfattar såsom rätt och rättvisa är det icke för den andre. För alla ociviliserade folk är blodshämnden, är talionsstraffet än i dag uttrycket af den högsta rättvisa2) För den obildade corsikanen är förhållandet
1) Om straff och Straffanstalter. Stockh. 1840, s. 6.
2) frauenstådt : Blutrache wid Todtschlagssühne s. 1. erinrar: »Un-kultiwirte Menschen und Völker reflektiren nicht, sie stehen unter der
Källa: Project Runeberg ·