Om dödsstraffet

Uppfattningen af rättvisans idé.

73

enahanda ännu i dag. I den Mosaiska lagstiftningen var talion likaledes den form, hvarunder rättvisans idé skulle här på jorden realiseras. Men nutidens civiliserade Israëliter vilja säkerligen icke längre instämma häri eller vidhålla talionsprincipen, der de ega utöfva något inflytande på strafflagstiftningen. Det är visserligen sannt, att det är först genoin kristendomen som rättvisans idé framträdt med större klarhet för reflexionen än förut varit händelsen. Men äfven hos de civiliserade kristna folken hafva, på olika tider, begreppen rätt och rättvisa varit föremål för mycket olika uppfattning och hvad som under Medeltiden eller ännu för 200 eller 100 år tillbaka, betraktades såsom rätt och rättvisa är det icke mer i den dag, som nu är. På de tider, då våra landslagar och gårdsrätter blefvo i skrift affattade, ansågs det utgöra full rättvisa att, såsom straff för vissa brott, bortskära gerningsmannens näsa, öron eller tunga, att afhugga hans högra hand eller att utstinga hans ögon. Ännu i medlet af förra århundradet uppfattades det såsom fullt rättvist att för äfven det ringaste tillgrepp vid vådeld hänga gerningsmannen, att likaledes hänga en tjuf vid fjerde resan stöld samt att på blott juridiska præsumtioner, utan fullt bevis, döma för barnamord anklagade qvinnor att halshuggas och i båle brännas. Ja, 1734 års lag hotade ined dödsstraff sådant lasteligt tal och skrifsätt om Konungens höga person och gerningar, som nu for tiden allt för ofta undgår allt åtal och bestraffning. I jeninbredd med civilisationsarbetet, med den allmänna kulturutvecklingen, vinner emedlertid hos ett folk rättvisans idé allt större och större klarhet. Ledd af denna klarare och fullkomligare uppfattning af rättvisans idé, bör äfven lagstiftaren under tidernas lopp alltjemnt söka gifva åt lagen en större fullkomning, motsvarande hvarje med en högre grad af civilisation framträdande fullkomligare rättsåskådning. Allt visar derhän, att då uppfattningen af rätt och rättvisa, brott och straff är beroende af det kulturstadium, hvarpå folket befinner sig, blir också frågan om de straff', som Staten skall använda, således äfven dödsstraffets tillämpande, en fråga, hvars besvarande måste göras beroende af det tillstånd af civilisation, hvartill

Herrschaft ihrer natürlichen Gefühle und je grössern Einfluss diese auf den Menschen üben, um so heisser, ungestümer arbeitet in ihm der Trieb nach ungemessener Wiedervergeltung des erlitteten Cnrechts».