Om dödsstraffet

De absoluta straffrattstheorierna.

75

stratfrättstheorier har dödsstraffet sålunda funnit försvarare. Men samma theorier lida af det felet, att genom dem hänvisas dock lagstiftaren, under mycket vacklande, om bristande följdriktighet vittnande, förklaringar, ytterst till godtycket Till detta resultat kommer han, om han, med ledning af dem, skall uppställa straffskalan i en lagcodex. Alla leda antingen föl jdriktigt till tal i ön såsom högsta rättvisa, eller blir hämnden ytterst rättesnöret och det visar sig snart nära omöjligt att skilja emellan idén om expiation och idén om hämnd för det begångna brottet. Fåfängt skall man ock, enligt samma theorier, inför den fördomsfrie och lugne betraktaren söka ådagalägga, att man, genom en mördares halshuggning, kan göra det förut begångna mordet likasom ogjordt, eller utplåna det genom brottet uppkomna moraliska onda, eller godtgöra den förlust, som vare sig samhället eller den mördade personens anförvandter lidit. Lika omöjligt är det ock att bevisa att en jordisk lagstiftare kan, genom stadgande af dödsstraff och deras verkställande, efterbilda Guds rättvisa eller realisera en högre moralisk verldsord-ning. Om ock de ifrågavarande theorierna bära i skölden rättvisans idé såsom grunden för dödsstraffets rättmätighet, ligger der dock ofta bakom en fördold tanke på dödsstraffet såsom ett medel att genom brottslingens aflifvande helt enkelt befria samhället från en såsom farlig ansedd individ. Skulle, enligt de absoluta straffrättstheorierna, rättvisan ovilkorligen kräfva dödsstraff för att försona ett mord, då är det ock klart, att det uppenbarligen är ett våldförande af rättvisa, hvarje gäng en mördare benådas till lifvet eller får med ett lindrigare straff än dödsstraffet försona sig med samhället. Likaledes, om rättvisan absolut fordrar dödsstraff för vissa brott, då kan detta straff aldrig upphäfvas. Det är just i dessa punkter,

— Köstlin: Neue Revision der Grundbegriffe des Criminalrechts. Tübingen. 1845. §§ 197—207. Berner: Lehrbuch des deutsehen Strafrechts. Leipzig. 1859. §§ 7—27.— von Bak: Handbuch des deutsehen Strafrechts. Berlin. 1882. §§ 77—102. -Ltszt: Lehrbuch des deutsehen Strafrechts. Berlin. 1884. §§ 4 — 5. — Heinze: (i v. Holtzendorfk'9 Handbuch der deutsehen Strafrechts. I) Sträfrechtstheorie und Sträfrechtsprincip, §§ 8—30. — Vidal: Principes fondamentaux de la Pénalité dans les systèmes lespius mödernes. Paris. 1890. p. 131—399.—Haus: Principes généraux^Droit pénal beige. Gand. 1869. p. 28—44. Jfr Franck: Philosophie du Droit'pénal. Paris. 1888. p. 20—83.

— Nyblæus: Om statens sträf rätt. Lund. 1879, 3:dje uppl. s. 49—112.