Om dödsstraffet

76

De relativa straffrättstheorierna.

som försvararne af de absoluta straffrättstheorierna ofta motsäga hvarandra') eller ock inveckla sig under bevisförandet i en cirkel, hvarur dödsstraffets rättmätighet visserligen skall utgå från rättvisans idé, men såsom det synes med lika skäl från idén om nödvändigheten att ega ett fullt tillräckligt kraftigt medel att afskräcka brottsligt sinnade från begåendet af grofva brott.

Anhängarne af åtskilliga af de så kallade relativa straffrättstheorierna, enligt hvilka allt straff är ett medel for ernåendet af något visst, för Staten nyttigt, ändamål, hafva likaledes, ehuru på andra grunder, uppträdt såsom kämpar för dödsstraffet. Enligt Feuerbach), afskräekningstheori '2), hvilken yrkar att hotet i strafflagen, om ett ondt for hvar och en som öfverträder lagen, skall vara så strängt att det afhåller ifrån retelse till brott; enligt præventionstheorien, hvars lära är att i allmänhet genom straff skall motverkas all benägenhet till brott eller att lagstiftaren skall söka så inrätta straffmedlen, att förbrytare icke blifva vidare skadliga för samhället3); enligt nöd värustheorien, hvilken uppfattar allt straff såsom ett nödvärn från Statens sida for rättsordningens upprätthållande, — enligt alla dessa theorier försvaras dödsstraffet for den nytta det samma anses medföra såsom medel i Statens händer att afskräcka från brott, förekomma brott eller värna samhället emot brott4). Men vid en närmare pröfning kunna många giltiga invändningar häremot framställas. Det kan icke vara förnuftigt att blott såsom ett medel för att afskräcka andra från brott betrakta aflifvandet af en menniska, hvilken eger ett förnuftigt ändamål i sig sjelf, icke förnuftigt att beröfva henne lifvet allena for att försäkra sig emot nya

1) Christiansen: über Qvalitet und Qvantitet der Strafe. Kiel. 1866. p. 8—20.

2) Feuerbach : Lehrliuch d. peinlichen Bechts. § 16. — Feuerbach, som lefde länge nog för att finna, att denna hans theori, hvarpå den Bayerska Strafflagen af år 1813 var grundad, vid samma strafflags tillämpande kom att visa sig mycket otillfredsställande, blef, efter hvad Mit-termaier meddelat, vid slutet af sin lefnad en varm anhängare af idéen om dödsstraffets upphäfvande.

3) Hepp : p. a. st. II. s. 481 o. f.

4) Vidal: p. a st. p. 253. anmärker »Les doctrines de Vmtimidation, de Vavertissement, de la pretention, de la correction. de Vamendement constitu-ent les variantes du mëme principe fondamental: la défense de la société.v