Sida 77
5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen
De absoluta straffrattstheorierna.
77
brottsliga tilltag ifrån hennes sida, då en ordnad Stat alltid har utväg öppen att inom fängelsets murar göra henne helt och hållet oskadlig; det kan ej vara riktigt att betrakta halshuggandet af en fängslad, vapenlös brottsling, såsom utöfvandet af rätt nödvärn, lika litet som det är nödvärn att ihjälskjuta tillfångatagne, afväpnade fiender under krig. Och slutligen utgå dc flesta af dessa thecrier från den forutsättningen, att brottsligt sinnade menniskor, i det ögonblick ett brott föröfvas, alltid öfverlägga och jemnfora vinsten af brottet, å ena sidan, och det onda som väntar genom straffet, å den andra sidan. Erfarenheten har dock länge jäfvat denna förutsättning såsom varande felaktig; erfarenheten har visat, att, då en menniska står i begrepp att taga lifvet af en annan, tänker hon, hänförd af sina passioner, högst sällan på straff-följderna, utan anstränger i stället all sin reflexion för att finna utvägar att dölja den brottsliga gerningen och att sjelf undgå upptäckt samt derigenom allt straff. Detta visar sig i synnerhet, då qvinnor begå barnamord, vid giftmord eller andra planmessigt anlagda brott. Då ofvannämnde förutsättning alltså icke är tillförlitlig, är ock klart att den nytta, man forespeglat lagstiftaren skola ernås, är högst osäker och ingalunda af den betydenhet, som man föreburit.
En af de relativa straffrättstheorierna, hvilken, följdriktigt genomförd, måste belt och hållet förkasta dödsstraffet, är den så kallade moraliska förbättringstheorien; ty då den uppställer såsom princip, att lagstiftaren, på samma gång han sätter straffet i förhållande till den genom gerningen ådagalagda brottsligheten, skall vid valet af straffmedel begagna sådana, som kunna medverka till den brottsliges moraliska förbättring, måste naturligtvis dödsstraffet uteslutas ifrån dessa straffmedels antal1). I de blandade straffrättstheorierna, såsom Mittermayer m. fl. framställt desamma, har man sökt göra gällande såsom ledande principer, att Statens verksamhet blott kan vara riktad på det samhälleliga lifvet, på hvad Staten gifver och skyddar; att Staten är berättigad att använda alla medel, som grundlägga eller skydda rättsordningen; att de straffmedel, som Staten eger bruka, blott kunna hafva afseende på beröfvande eller inskränkning af de rättigheter, som Staten antingen förlänat åt den
1) Lucas: Du système pénal et du système répressif en général, de la peine de mort en particulier. Paris. 1827. p. 269 o. f.
Olivecrona; Dödsstraffet. 7
Källa: Project Runeberg ·