Sida 78
5. Pröfning af grunderna för Dödsstraffets bibehållande i den svenska strafflagstiftningen
78
Dödsstraffets rättmätighet.
brottslige eller som varit föremal för Statens rättsskydd; att Statens rätt dock aldrig får utsträckas så långt soin att stadga straff, hvilkas verkställande skulle beröfva den brottsliga individen möjligheten af den sedliga utveckling, hvilken såsom menniska tillkommer honom; att lifvet är en gåfva af Gud och utgör vilkoret för menniskans sedliga förädling; att det allena tillkommer Gud, lifvets förlänare, att återtaga gåfvan eller bestämma lifvets upphörande; och att, då genom dödsstraffet lifstrådeu för alltid afskäres, detta straff alltså måste, såsom innebärande ett ingrepp i Guds vilja och råd, förkastas').
J hufvudsaken erkänna vi riktigheten af dessa grundsatser, men dervid måste dock göras den väsentliga inskränkning, att alldenstund, enligt vår tanke, Staten, såsom en förnuftig personlighet af högre ordning, än individen, måste ega rätt att använda alla medel, som stå honom till buds för rättsordningens upprätthållande, följaktligen äfven att uppoffra lifvet på en samhällsmedlem, om nämligen detta är absolut nödvändigt för nämnde ändamål, sä måste oek Dödsstraffets rättmätighet helt och hållet bero
af dess nödvändighet i detta hänseende.
Ai^ dödsstraff absolut nödvändigt för den allmänna rättsordningens upprätthållande (t. ex. under tid af fullständig anarki), finnes dertill icke något annat förnuftigt medel, hvilket befunnits tillräckligt verksamt, — då, men först då, kan dödsstraff anses rättmätigt. Det må derföre icke nekas att dödsstraff, under vissa förhållanden, har varit och ännu kan, hos vissa folk, vara ett rättmätigt straff på grund af dess absoluta nödvändighet för den allmänna rättsordningens vidmakthållande. Men i de flesta civiliserade kristna samhällen, i vårt fädernesland i all synnerhet, finnas, enligt vår öfvertygelse, nu mera erforderligt kraftiga medel för rättssäkerhetens betryggande, utan att Staten, tid efter annan, skall behöfva på schavotten låta kallblodigt aflifva ett antal eländiga varelser.
Att ingå i en närmare undersökning om hållbarheten af alla de skäl, som till stöd för de här ofvan omförmälda så kallade absoluta och relativa strafträttstheorierna blifvit andragna,
1) Jfr Mittekmaier: Dit Todesstrafe. p. 69—70.
Källa: Project Runeberg ·